tag:blogger.com,1999:blog-52362529255078422832024-02-19T10:06:27.777+08:00life as it isUnknownnoreply@blogger.comBlogger78125tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-75919151866740745742019-09-20T15:13:00.000+08:002019-09-20T15:13:34.034+08:00Malas atau rajin
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Malas ialah suatu perkataan yang ramai alergik apabila mendengarnya.
Baru-baru ini ramai yang marah apabila Tun M menyebut lagi tentang ‘kemalasan’
orang Melayu.</span></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Apakah maksud malas?</span></b></div>
<br />
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Menurut kamus
Dewan, malas bermaksud ‘tidak mahu berbuat sesuatu; segan atau enggan berbuat
sesuatu’. Antara perkataan yang sinonim dengan malas ialah cuai, leka, berat
tulang, lengah, lesu, lambat, enggan bekerja dan banyak lagi. </span><br />
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Apabila Tun M sebut melayu malas, maka, mungkin kita kurang bersetuju
dengan satu penyataan yang agak umum yang seolah2 memukul rata semua melayu.
Betulkah semua melayu enggan berbuat sesuatu? Enggan bekerja? Atau semua melayu
berat tulang? Apabila kita terjemahkan ungkapan Tun M menjadi persoalan2
seperti ini maka macam kurang logik tuduhan tersebut kerana pada hemat kita,
ramai juga dalam kalangan orang melayu yang kelihatan tidak malas, sebagai
contoh seorang nelayan yang dari awal pagi keluar ke laut mencari ikan demi
untuk kelangsungan hidup.</span></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Namun, cuba kita lihat pula isu ini dari sudut yang sedikit berbeza. Jika
benar melayu bukan malas, maka logiknya melayu rajin. </span></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Apa maksud rajin? </span></b></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Rajin ditakrifkan sebagai bekerja atau berusaha dengan sepenuh hati. Antara
perkataan yang sinonim dengan rajin adalah giat,bersungguh-sungguh, tekun dan
gigih. Maka di sini timbul satu persoalan. Jika kita tidak bersetuju dangan
andaian bahawa melayu malas, maka apakah benar melayu rajin? Iaitu, apakah
melayu gigih dan bersungguh-sungguh dalam melaksanakan sesuatu? Apakah melayu
telah berusaha dengan sepenuh hati dalam merebut setiap peluang ekonomi,
pendidikan dan bermacam lagi? Apakah melayu pada hari ini mempunyai daya saing
yang kuat untuk turut sama membina negara dalam era 4IR? Atau kita masih redha
dengan sifat ‘tidak apa’ dan ‘tidak peduli’ kerana kita melayu? </span></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Pastinya jawapan kepada persoalan ini jelas kita ketahui jika kita jujur
dengan diri kita sendiri. Kita sebenarnya belum capai tahap rajin. </span></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;"><b>Cabaran untuk kita</b></span></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="mso-ansi-language: MS;">Ketahuilah bahawa cabaran yang mendatang bukanlah calang-calang cabaran.
Persaingan yang akan dihadapi bukan lagi dari dalam Malaysia semata-mata.
Internet memungkinkan persaingan wujud melalui satu klik tetikus. Justeru
melayu perlu amalkan sifat bersungguh-sungguh dalam segala segi kehidupan.
Bersungguh-sungguhlah kita<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>dalam
mempelajari ilmu baharu, dalam berniaga, dalam bekerja, dalam bersukan dan
lain-lain.</span></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKVCxmW4yBHDb93dIUcadauU42oDDJ_PxqhvxRpftiI_cSm-zfaf2G-NgDWwScD_-QZ2mXmI7yHIy6LE5Vv3Ls5j5-8hzNX2HVVlRn5GQ0XcS3rLVVp41Cji8hWMQS2sn5RTaS31jJw-uh/s1600/Malas+vs+Rajin+2.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="889" data-original-width="1350" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKVCxmW4yBHDb93dIUcadauU42oDDJ_PxqhvxRpftiI_cSm-zfaf2G-NgDWwScD_-QZ2mXmI7yHIy6LE5Vv3Ls5j5-8hzNX2HVVlRn5GQ0XcS3rLVVp41Cji8hWMQS2sn5RTaS31jJw-uh/s320/Malas+vs+Rajin+2.png" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-41952070342903943952019-07-29T12:30:00.000+08:002019-07-29T12:59:27.879+08:00Memori Haji: Bitter sweet memories of Hajj<div align="center" style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">In the beginning</span></b></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">This has taken a really long time to write about. My Hajj
journey took place in 2017. The actual flight date was sometime at the end of July. Of
course the preparation took place years before. In Malaysia, to go to Hajj we
have to register with the Hajj ‘governing’ body. And the queue is quite long,
but Alhamdulillah my mom and I got our turn to go in 2017. It was the first
Hajj for me and my mom’s third. I got the good news that my turn had come for
Hajj in December 2016. Upon receiving the confirmation letter, I had to go
through a series of events that finally led to the day of departure. First of
all, I had to go through a series of talks on the dos and don’ts of Hajj.
Actually I had been to two previous ones before, but this time I am more focused,
because this time I really will get to go for Hajj. Before, it was just a
knowledge acquisition exercise. In order to go for Hajj, the pilgrims have to
be certified fit. Hence we have to go through medical check-ups by authorised
health providers. It was during this check-up that I discovered that I had
several ailments and had to be put on several types of medication. For one
moment in the middle of the visits to the doctors, I was told by a doctor (who
had very little tact) that I can kiss my Hajj goodbye, because as far as she
was concerned, I was not fit. But as my daughter told me afterwards, it is not
for her to decide. Allah will decide for me. And lo behold He did. After a final
check-up, the nice female specialist doctor told me I had no need for worries,
I can go for my Hajj. Hence, I was finally certified fit to go round about
Ramadhan time, sometime in May or <span style="margin: 0px;"> </span>June
2017. The situation for my mom over in Terengganu was quite different. She was
certified fit immediately by the doctors, even though she was a diabetic and
suffered from hypertension. I suppose her condition was stable and managed
well. At one point she became very worried that we will not be able to make our
Hajj journey because of my condition.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">As the day drew closer, I became a lot apprehensive. A lot of
things occupied my mind. I was terribly concerned about my family (even though
they are all grown up and my husband will be around with them) whom will be
left behind. Will they be able to cope? What if they get sick? What if I never
come back? And many more. To some extent I managed to quieten my mind by
telling myself that Allah will look after them. He has done it all this while
anyway. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">She left me</span></b></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">So, after a lot of years waiting in the queue for Hajj, I
finally set foot in Madinah (my second time in Madinah actually, the first time
was for an academic conference). I remembered we arrived in the morning and was
in our hotel rooms just before Zohor prayers. My mom and I were booked into a
three bedroom hotel room. The hotel was nice and comfortable. We settled in and
got into a routine of going to Masjid Nabawi from the hotel and back. We would
go for our subuh prayers and we would walk back slowly to the hotel. I realized
that my mom can be quite tired if we walked too fast. I was actually quite
concerned about her physical state. I worried that she might not be up to the
tawaf and sai activities once we arrived in Mekah for our umrah wajib. I talked
to her about it and we made arrangements for some form of assistance for the
said activities once we get to Mekah. We stayed for about one week in Madinah.
We had a ritual whereby almost every morning, after we had our breakfast at the
hotel, we would walk back to the Masjid and spend our time reading the Quran
and drink lots of zam zam water inside the masjid. Other pilgrims will usually
spend their time queuing for visits to Raudhah during these times. My mom and I
opt out the visit to Raudhah because we realized that Raudhah is too far for my
mom to walk to and at the time she refused to take the wheelchair. I remembered
my mom felt quite at odds with this because she felt that she had robbed me out
of the opportunity to visit Raudhah. I told her that I was ok with it because I
had visited Raudhah several times during my first visit to Masjid Nabawi. I
suppose she was not totally convinced with my reasoning because, on the last
day of our stay, she insisted that we took the long walk to Raudhah, to bid
farewell to our beloved Prophet (s.a.w). We had to make several stops during
the walk, so that she can rest and take bites of the bread that she brought
with her (because she was quite afraid of being hypo). When we finally arrived
at the designated area, there are already hundreds of people queuing to go into
Raudhah. Seeing that it will be a long and claustrophobic wait, we finally
decided to offer our farewell doa just there in the masjid. She told me to read
the doa, which I did. After we finished the recitation, we slowly walked back
to our hotel. We had our lunch and subsequently waited for our buses that will
take us to Mekah. We were in good spirits. I remembered my mom making jokes and
telling stories to other pilgrims. Later in that day on our way to Mekah, just
after doing her Asar prayers, in her ihram, my mom left us to be with Allah on
the 7<sup>th</sup> of August. Inna lillahi wainna Ilaihi rojiun. Those were the
words that were uttered by me when the doctor told me that she had gone. My mom
had left me.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOYQHf-AFdlOxlgVVjiopqNs221xvt3JI0yaMALOiwoeXXXVTtA4TFhscIBGadXqRiOz_6PVPmJ3Ob2-TTZ-fdDg58I2yMeDEy3BPWi_8ZUj2nAO-XXUh1LUwofbg8vULpZmG2-bJ3bFyd/s1600/20170803_081608.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOYQHf-AFdlOxlgVVjiopqNs221xvt3JI0yaMALOiwoeXXXVTtA4TFhscIBGadXqRiOz_6PVPmJ3Ob2-TTZ-fdDg58I2yMeDEy3BPWi_8ZUj2nAO-XXUh1LUwofbg8vULpZmG2-bJ3bFyd/s320/20170803_081608.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mornings in Nabawi</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;"><br /></span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Who was my mom?</span></b></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Her name was Atikah Abdullah. The Abdullah here signifies
that she was adopted. Her adoptive parents were quite ‘privileged people’ in
Terengganu, which will remain anonymous here for various reasons. Because of
certain status that was enjoyed by her parents, she had an easy childhood. She
used to recall how she was taken in car rides just so that she would stop
crying. However, as she got older she realized that she had to have more than a
silver spoon in her mouth. She wanted to have an education and insisted that
she was enrolled in a teacher training college. My grandparents had no choice
but succumb to her requests and so off she went to MWTC in Melaka and later
became a certified teacher and taught in schools around Kuala Terengganu. <span style="margin: 0px;"> </span>She had dedicated most of her life to teach
children how to read and write at an age when preschools had not came into
existence in Terengganu. When all of us, my sisters and I, had graduated and secured jobs, we suggested to her that she should retire and enjoy her life as
a lady of leisure. She did listen to us and retired when she was 48 years old.
Post retirement she became an avid traveller. She and my dad travelled to
Turkey, Jordan, Indonesia, Thailand and numerous times to Mekah and Madinah for
their umrahs. They managed to perform their Hajj twice. In her early 60s, she
decided to equip herself with more knowledge about the Quran. A chance meeting
with an Ustazah led her to seriously study a method for translating (into
Malay) the Quranic verses. Upon completing the course, the Ustazah encouraged
her to teach others. Hence began her journey as a teacher of the Quran. In
2011, following the demise of my beloved father, my mom decided to stay alone
in Terengganu. She had refused to stay with any of us. On occasions when she
did come to our houses for visits, I can see that she was totally out of her
element. She was like fish out of water. She felt trapped. So, when she
insisted to stay alone in Terengganu, we reluctantly agreed with the decision,
because it was one that made her happy. Being a fiercely independent woman, I
suppose that was the only logical decision that suited her. She carried on
giving lessons about the Quran. She held several classes a week in suraus near
her home. Her students were actually her friends and neighbours. That was
essentially her life prior to the Hajj trip in 2017. It was a life that
revolved around the Quran. She would spend hours going through her notes just
before she gave her classes. She would contact her Ustazah in case she had any
queries before and after her classes. During other times she would listen to
recordings of the Quran in an effort to memorize surahs of the Quran. She would
sometimes stay awake into the wee hours at night to memorize those verses. She also
relentlessly recites the Quran daily and managed to khatam the Quran many times
a week. I recall her complaining about herself if she had read ‘too little’
Quran in any day. I suppose it made her feel incomplete. That was the
relationship that she had with the Quran. It made her happy and fulfilled. In
fact now that she is gone, I really missed my discussions with her concerning
the Quran.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Where are the tears?</span></b></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The events after my mom had passed away were surreal. We were
in a moving bus on our way to Mekah. I remembered how a doctor, a fellow
pilgrim came and check her pulse and declared that she was no longer with us.
This was then followed by a scurry of activities, whereby phone calls were made for an ambulance to meet us at the next rest area. There were also calls made to
Tabung Haji people, travel agent people and also to the muassasah
representative. After Maghrib prayers at the RnR, I was hurried off into an
ambulance with my mom’s jenazah. The muassasah representative told me that my
mom will be laid to rest in Baqi’ just outside Masjid Nabawi. In the ambulance
I kept holding my mom so that she would not fall off the stretcher because the
ambulance was driven very fast. We were brought to a hospital in Madinah (I
cannot recall the name) where I was questioned by the attending doctor
regarding the circumstances of my mom’s demise. I called the travel agent’s
Ustaz who promptly came with the Tabung Haji people. They told me that I had to
follow them to complete some documentation at the Muassasah office in Madinah.
All in all everything went smoothly and my mom was laid to rest in Baqi’ after
subuh prayers. I attended her jenazah prayers as a makmum, one lonely figure
out of thousands that congregate that morning. I prayed that my mom is forgiven
for all her sins and will be given the highest of Jannah. During the whole
event until the jenazah prayers, I realized that I had not shed much tears. I
did not know why. It might be shock, or it might just be me being strong.
However, it was during my two days wait for the bus out to Mekah, alone in a
hotel room that I suddenly became very sad. It was like someone turned on a
pipe of never ending tears. I cried and cried until I cannot breathe. I did not
cry because I am angry that she was taken away from me. Because at 78, I knew
that her days with me will not be as many as when she was 40. I also did not
cry because I felt that there are many things I should have done for her and
with her. This was not the case because I had made it a point in my life to
spend most of my holidays with my parents in Terengganu. I took long breaks to
be with my parents. I called them almost every week and after my dad died and
my mom was alone in Terengganu, I called her almost every evening, because she
always told me that evenings are her loneliest times of the day. So, as far as
redha goes, I was ready to let her go. I was happy that she was laid to rest in
Baqi’. And yet the tears flowed. I suppose what made me feel really sad is the
fact that I will not have her around anymore. No more phone calls in the
evening, no more discussions, no more opportunities to savour her uniquely
cooked dishes: her nasi goreng, her ketupat sotong, her ayam masak merah, her
nasi minyak, her various puddings….and her special nescafe. All that are left
now are memories of her. Her attempts to make the perfect nasi dagang will
always remind me of her persistent nature in whatever undertakings that she
took. This, coupled with her idiosyncratic ways of doing things, like her “OS”
for the washing machine, will always be remembered fondly. Till we meet again
Mom, in Jannah in sya Allah. Aameen.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQZprVyyE0PK0WwtOdLkB4FygWHX9bsQogoBppUaIRsqmVr4bcd98Eazi4CAY-VwD0zzY9ws3c02qwB15KL3SS8FhAzWZvznbI-MZ8CaB4f5wDO53eH-ah4iXa_TJkfFb0Vq8GwWZQhho/s1600/Baqi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="607" data-original-width="606" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiQZprVyyE0PK0WwtOdLkB4FygWHX9bsQogoBppUaIRsqmVr4bcd98Eazi4CAY-VwD0zzY9ws3c02qwB15KL3SS8FhAzWZvznbI-MZ8CaB4f5wDO53eH-ah4iXa_TJkfFb0Vq8GwWZQhho/s320/Baqi.jpg" width="319" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Her resting place in Baqi'</td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">The Aftermath </span></b></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">After performing the umrah wajib, the days that followed were
filled with the usual activities of going to and from the Masjidil Haram,
performing the obligatory prayers. I usually go with my room mates who really
took very good care of me. I suppose they felt sorry for me, the fact that I
lost my Mom. During the times in the masjid, in between prayers or in my hotel
room, I spent most of the time reading the Quran. Specifically, I read my mom’s
copy of the Quran and made sure I finished reading it in Mekah. Needless to say
I spent a lot of my time making doas for my parents and my family. One of the
specific doa that I did not miss making was the ‘rabbi yassir wa la tu’assir’
doa. I asked Allah for ease in all the activities required in the Hajj. He did
answer my doa. On reflection, I know that it was not my effort alone that
enabled me to walk 7 km for the stoning ritual. I mean, everyone who knew me
will testify that I am not a one hundred percent physically fit person.
However, Allah was there to ease everything for me. He helped me through. He
gave me the strength and will power to carry on at the times when my legs felt
like jelly. I know it might sound very clichéd, but Allah did answer my doa and
everything was actually made easy for me. In Mina, queuing for the toilets were
never an issue; there were many kind hearted people that allowed me to jump
queues. In Arafah, where so many were restless in the humid tents (a result of
the scorching heat outside the tents), Alhamdulillah I managed to keep my cool.
The sight at Muzdalifah is forever etched in my mind. To see thousands of
people sitting under the bright moonlight offering doa and picking stones was
quite humbling and enlightening in so many ways. The tawaf and sai sessions
were also quite challenging. Thousands of people were cramming to circle the
Kaabah and do the sai. Alhamdulillah my room mates and I made it even though it
took us hours to complete the tawaf and sai. It is all Allah’s doing. He eased
my journey. He helped me through. Alhamdulillah for all His mercy that He had
showered on me, my room mates and friends during the Hajj. Alhamdulillah. </span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirnNpXnVmr9rto46Noy5dcwWaLqNwDwdtCna1TDbQvTAuFWUFn_EadA9BFCOE6NUv2C9Xxx4dRQePVHS3T6K_ds5M7P0t8iG5EFN-jgyW26KbVhEM1WbCRf897RhdQknj2no0hBfKJcnKF/s1600/20170912_105206.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirnNpXnVmr9rto46Noy5dcwWaLqNwDwdtCna1TDbQvTAuFWUFn_EadA9BFCOE6NUv2C9Xxx4dRQePVHS3T6K_ds5M7P0t8iG5EFN-jgyW26KbVhEM1WbCRf897RhdQknj2no0hBfKJcnKF/s320/20170912_105206.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">My view of the Kaabah</td></tr>
</tbody></table>
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Coming Home</span></b></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">Coming home was both sad and sweet. It was sad because I had
to say goodbye to Mekah and to my Mom. I do not know when I will be given the
opportunity to walk the cool marble floors of the Masjidil Haram and drink the
zam zam water to my heart's content again. I do not know when I can visit
Masjid Nabawi again and maybe get close to my mom’s resting place in Baqi’. <span style="margin: 0px;"> </span>And coming back home with my mom’s luggage
with me was a bit odd to say the least. It was sweet because I had finally
managed to perform the Hajj. All these years prior to performing the Hajj, I
always felt that I was not a ‘complete’ muslim. I mean, I had not done the
fifth pillar of Islam. So Alhamdulillah there is some sweetness in the feeling
of ‘accomplishment’. I was also very happy that I get to meet my children,
husband and sisters again. During Hajj I was always apprehensive about whether
I will live long enough to meet them again, I mean what with my mom leaving us
so suddenly. So anyway, it was sweet that I finally got home. I remembered that
I talked almost non- stop recounting the day that my mom died and also all
other events that I had gone through during the Hajj.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<span style="font-size: 12pt; line-height: 107%; margin: 0px;">May Allah forgives all of our sins, accepts all of our good
deeds and grants us the highest Jannah. Aamiin.</span></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px 0px 10.66px;">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-8487762840568454522017-05-27T14:07:00.001+08:002017-05-27T14:07:12.100+08:00Thank you for the journeyI never liked to lead anything. I always see myself as a professional follower ☺. Anyway, since I have been brought up to put responsibilities above personal wants and preferences, there was no choice but to accept the appointment as Head of Softam.<br />
It was not an easy journey, especially for someone of so little talent as me. During the five years, there were two major faculty restructurings and several minor ones. Suffice to say that I had to move office twice ☺, which means that I had been in three different rooms (in block H) as head of Softam ( that was rather confusing for some of my students over the years 😃).<br />
<br />
The most challenging aspect as the Head was to find ways and means to motivate my colleagues to move in tandem with the needs of the university. This essentially means research and publication. I do not think I had succeeded in doing just that...but I do hope I had managed to make all my friends in Softam realize the importance of knowledge via research and dissemination of knowledge, via publication.<br />
<br />
Equally challenging was to foster harmony and synergy between colleagues both professionally and personally. Since no man is an island and since meaningful research cannot take place without proper collaboration between colleagues (from within Softam or outside), harmony and synergy are two main goals to aim for. I do hope with some of the activites carried out by the faculty and Softam and also via the research labs, each one of us can find ways and means to put aside our egos and idiosyncracies so as to work as teams to achieve greater good. I hope we are able to be tolerant towards each other, accept each other's weaknesses, capitalize on each other's strengths and move together as one.<br />
<br />
Over the years whenever I feel down and out, the Quran has never failed to lift up my spirits. There are many favourite verses but during my term as the Head of Softam I keep reminding myself of the following:<br />
<br />
1. Be it students, colleagues or support staff, we always need one another and the verse that is always on my mind when dealing with any situation is:<br />
Ađ-Đuĥaá:10 - Adapun orang yang meminta (bantuan pimpinan) maka janganlah engkau tengking herdik;<br />
<br />
2. Life is hard. That is the nature of this thing called life. So, always learn to take things in your stride and remember that if you are doing good then Allah is with you as promised:<br />
<br />
Ash-Sharĥ:5 - Oleh itu, maka (tetapkanlah kepercayaanmu) bahawa sesungguhnya tiap-tiap kesukaran disertai kemudahan<br />
<br />
3. We are here to serve Allah. I have to keep reminding myself (still...and always) at the fact that on this earth there is no time to waste. Here we have to work tirelessly in order to serve Allah. In sya Allah we will rest in Jannah (aamiin ☺). So, always be reminded:<br />
<div>
<div>
Ash-Sharĥ:7 - Kemudian apabila engkau telah selesai (daripada sesuatu amal soleh), maka bersungguh-sungguhlah engkau berusaha (mengerjakan amal soleh yang lain).</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Last but not least I believe that in whatever decisions that we make, whatever rules or process that we impose, it must be based on three words. Is it kind? Is it helpful? Is it merciful? As is so eloquently stated Dr. Bilal Philips:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Be kind so that He is kind to you</div>
<div>
Be helpful so that He is helpful to you</div>
<div>
Show mercy so that He shows you mercy</div>
<div>
Remember Him so that He remembers you</div>
<div>
---quoted from Dr. Bilal Philips</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-21046998929701690692015-10-31T10:19:00.001+08:002019-08-01T12:02:20.248+08:00Mother<div dir="ltr">
The following comments are in relation to the points in the photo : <br />
1. No matter how old we are we still can make her cry, alot.<br />
2. Now that she is old, sometimes she insist on having the last piece...so, just give in lah<br />
3. Mothers are very good at not showing their hurt...even though it hurts like hell<br />
4. Oh yes, she does break into cold sweat but she will always carry on for her family's sake<br />
5. This is the mistake children always make of their moms...thinking thay they can do no wrong....we forgot that she is human too<br />
6. I think this is ever so true<br />
7. She still carries you around, in her mind, in her heart...wondering....are you ok or not....are you happy or sad...<br />
8. Of course it does, because you are her angel, her sweetheart, her hero, her apple in the eye<br />
9. It might not seem so at times, but she does put you first...the amount of times she sacrificed and not buy new clothes so that you can have that new shoes for school...or the times she did not sleep when you were sick...or the long hours of travel she endured just to visit you in college.<br />
10. She will do it all over again...yes she will because she is a mum </div>
<div dir="ltr">
Appreciate your mother while she is still around...spend time with her...now it is your turn to show you care ❤❤❤</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT9VZRTO9FvOC8ghX9MdjSAKkZ20k2XtXRCM7YLIF_N_tyxdFBZgebx0GxPLUBxTt_VBIuIzK-kQR_yiv1WmySnAb2zzHxB1gJo6NA4vr1A-OacYL6P1rVSztHIglRkvotJ5B3AGXyGVye/s1600/12115922_10205216920562885_4227923170303326142_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgT9VZRTO9FvOC8ghX9MdjSAKkZ20k2XtXRCM7YLIF_N_tyxdFBZgebx0GxPLUBxTt_VBIuIzK-kQR_yiv1WmySnAb2zzHxB1gJo6NA4vr1A-OacYL6P1rVSztHIglRkvotJ5B3AGXyGVye/s640/12115922_10205216920562885_4227923170303326142_n.jpg" /> </a> </div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-31977651977374073222015-10-31T10:10:00.001+08:002015-10-31T10:10:50.238+08:00Wishes of the day<p dir="ltr">It is the time of the year again. Convocation day. It is a day for celebration. It is a day of hope. Convocation day should not only be about a piece of paper called the degree. Convocation day should be a day that signifies a changed mindset. It should be a day that empowers the graduates to take on the world in their stride. They are now on the way to be the best khalifah in the world, yet. It should be a day that comes with a realization in the graduates' minds that finally they are able to give a bigger and better contribution to society. Convocation day marks the beginning of a new phase of life. With a degree under their belts they are now in a better position to contribute to the advancement of technology and help in the advancement of the nation; they will also be more equipped to lend a helping hand to those in need. Graduates should be courageous enough to speak their minds and brave enough to stand for what is right. After all they are the future leaders on the nation. The future is yours. Do not waste it.</p>
<p dir="ltr"> </p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4PvkYaIro9beWDo3OiJg4ZvctWQqa-GXqIwCceIQAqcPRSwfL-yhd1nccyj7q6_LSXFT1BkpEFIHkRSU0bwoZIWNpEgxvtbwyo4nPvpYo9mjj1ker8lq-Ihsq90bWXBVnbPaVaKjFvlAV/s1600/20151028_130342.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4PvkYaIro9beWDo3OiJg4ZvctWQqa-GXqIwCceIQAqcPRSwfL-yhd1nccyj7q6_LSXFT1BkpEFIHkRSU0bwoZIWNpEgxvtbwyo4nPvpYo9mjj1ker8lq-Ihsq90bWXBVnbPaVaKjFvlAV/s640/20151028_130342.jpg"> </a> </div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-25996759370765802332015-10-28T07:37:00.001+08:002015-10-28T07:37:02.658+08:00JanganWahai anakku....<br />
Jangan hanya mengejar bilangan A...didiklah diri utk cintakan ilmu<br />
Jangan hanya mengejar sijil dan ijazah...carilah juga tujuan kehidupan<br />
Jangan hanya fikir utk bekerja...fikirlah cara untuk berkhidmat<br />
Jangan berbangga dengan pangkat dan darjat....ingatlah kita semua hamba Allah<br />
<br />
Wahai anakku....<br />
Jangan hanya pandai melancong...ibu dan ayah kesunyian di kampung<br />
Jangan hanya fikir untuk kaya...fikirlah untuk jadi orang yang baik<br />
Jangan hanya pandai menghitung wang dlm bank....hitunglah juga dosa dan pahala<br />
Jangan hanya fikir tentang kesenangan diri...fikirlah juga tentang kesusahan rakan dan taulan<br />
<br />
Wahai anakku...<br />
Jangan terpengaruh dengan jenama ...semua itu tidak ke mana<br />
Jangan terpedaya dengan stail dan fesyen...semua itu tak kekal lama<br />
Jangan terleka dengan keseronokan...ia hanya suatu yang sementara<br />
Jangan hanya mengejar kesenangan di dunia...kesenangan di akhirat jua yang kekal abadi<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-18117864023321606332015-05-20T09:32:00.002+08:002015-09-03T13:46:17.763+08:00Courage<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>EN-MY</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:DontVertAlignCellWithSp/>
<w:DontBreakConstrainedForcedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
<w:Word11KerningPairs/>
<w:CachedColBalance/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]-->
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
<br /></div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
smile in the face of sorrow</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To persevere
for the sake of tomorrow</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To speak
up when others won't listen</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
forgive when revenge is easier</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
<br /></div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
admit that we are wrong</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
go against the norm</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
be calm in the raging storm</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
cry alone in the rain</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
<br /></div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To be
brave </div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
be honest</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
be good</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
To
be kind</div>
<div align="center" style="margin-bottom: .0001pt; margin: 0cm; text-align: center;">
That
is what courage is all about</div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-67493587639566114072014-06-27T12:58:00.000+08:002014-06-27T12:58:56.850+08:00An evening with SakinahMid term results are out and my daughter is a bit down. I have expected that she will not do so well this year as compared to last year, simply because I observed that she has been spending a lot of time being busy with other things and studying has taken a back seat. It is a simple input-output thing...I mean if you spend 70% of the time checking your whatsapp and chatting with friends (supposedly about studies)...what do you expect your exam results will be like? So, anyway, an opportunity to give her some advice presented itself yesterday when she started a conversation with me as follows.....<br />
<br />
<b>Sakinah</b>: I have been looking at my mid term results and I realize that I performed much better last year....<br />
<br />
<b>Me</b>: And why do you think it is like that?<br />
<br />
<b>Sakinah</b>: I do not know.....(feeling quite confused and dejected)<br />
<br />
<b>Me</b>: Well....you know Sakinah...last year you were in Form 4...everything is new, all the subjects are new to you....I remembered you were so excited...very eager to learn new things, discover new ideas...you are like that....you are someone who gets very excited with new things...it was what drove you to study...because you wanted to know....also last year you were not so into whatsapp,wechat, insta and others....so your time and energy was more or less focused on studying....hence you got very good grades.<br />
<br />
This year...all the subjects seemed to have lost its sparkle (for you)...sort of 'seen this, done that' syndrome has overcome you...<br />
<br />
<b>Sakinah</b>: But I want to get good grades and do well for my SPM....(I can detect a tinge of exasperation in her voice)<br />
<br />
<b>Me</b>: It is ok, we still have a lot of time before SPM and it is good that you are doing this self reflection...I think we can work something out if you are willing to change your behaviour and attitude a bit ( I am trying to tell her that everything depends on her willingness to exercise more discipline on herself)...you know Sakinah...success do not really depend on how smart we are...it depends on how hard we are willing to work for it...and how much we are willing to sacrifice for it...so if you are willing to do some behaviour adjusting, insyaAllah you will get the grades that you deserve. We can both work on a way to help you reignite your spark and curiosity for your studies...<br />
<br />
Sakinah: You really think so mama?<br />
<br />
Me: InsyaAllah....but you have to be willing to change....<br />
<br />
I ended the conversation full of hope and Sakinah has a big smile also full of hope ....I pray to Allah that Sakinah is granted the energy, motivation, presence and clarity of mind to study hard and hopefully achieve her dreams. Amin.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-67091035518130768702014-05-07T12:01:00.004+08:002019-08-01T11:57:09.861+08:00Telah bersungguh-sungguh ke?<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%;">Menurut Kamus Dewan, edisi ke-4, penyelidik
ialah <span style="background: #FBFCFC;">orang yg menyelidik atau mempelajari
sesuatu dengan sungguh-sungguh</span>. Selidik pula bermaksud memeriksa atau menyiasat
sesuatu yang belum terang. Justeru sebagai manusia kita tidak boleh lari dari kerja menyelidik. Kalau kita seorang guru pastinya kita akan menyelidik cara paling berkesan untuk mengajar murid. Kalau kita tukang masak kita sering menyelidik cara untuk menyediakan makanan yang berzat. Maka tidak keterlaluan jika dikata bahawa semua
manusia adalah penyelidik dalam kapasiti atau kudrat masing-masing. Jika Allah telah kurniakan kita dengan otak yang lebih bergeliga dari orang lain sudah tentu perkara yang kita selidik menjadi lebih khusus dan mungkin lebih canggih. Umpamanya seorang CEO syarikat akan menyelidik perkara-perkara besar tentang untung rugi syarikat, inovasi produk dan pelbagai lagi untuk menjamin keuntungan atau kelangusngan syarikat. Itu tanggungjawab yang datang sekaligus dengan kepandaian otaknya. Sudah pasti seorang tukang sapu tidak mampu dan mungkin tidak perlu fikirkan hal yang sama dengan CEO syarikat. Walau pun begitu seorang tukang sapu juga menyelidik tentang cara untuk menjalankan kerjanya dengan lebih cekap, mungkin. </span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 15px; line-height: 16.866666793823242px;"><br /></span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="font-family: "times new roman" , serif;"><span style="font-size: 15px; line-height: 16.866666793823242px;">Justeru aku melihat kerja menyelidik ini adalah suatu yang 'central' dalam kehidupan manusia. Selagi manusia hidup pasti ada perkara yang ingin diketahui dan diterokai. Itulah sebenarnya tanggungjawab kita sebagai khalifah dan hamba Allah.</span></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%;">Tidak salah rasanya jika aku kata bahawa jika kita boleh semai dan pupuk sifat untuk menyelidik dalam setiap orang maka insyaAllah kejayaan boleh dicapai di dunia dan akhirat.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span lang="MS" style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%;">Yang menariknya dalam takrifan Kamus Dewan tersebut adalah perkataan 'bersungguh-sungguh'. Maka yang membezakan antara seorang penyelidik (manusia) dengan
yang lain cuma tahap kesungguhan masing-masing dalam melakukan penyelidikan. Kesungguhan inilah yang perlu diterap dalam setiap diri manusia. Kita mesti sentiasa muhasabah diri dan bertanya kepada diri sendiri...telah 'bersungguh-sungguhkah aku'?</span></div>
<span lang="MS" style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%;"><br /></span>
<div>
<span lang="MS" style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-29291024074226025082014-04-30T17:35:00.000+08:002014-04-30T17:35:24.287+08:00KecewaAku yang tidak faham<br />
Keliru dengan isyarat<br />
<br />
Mereka yang tidak sedar<br />
Tenggelam dalam keselesaan<br />
<br />
Diragui tujuan<br />
Dimusuhi maksud<br />
<br />
Degil dengan pendirian<br />
Angkuh dengan pendapat<br />
<br />
Tiada ruang berbicara<br />
Tiada nur cahaya<br />
<br />
Sombong<br />
Angkuh<br />
<br />
Sungguh...aku kecewa<br />
<br />
<br />
<br />
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-78074869028394513222014-03-10T10:30:00.000+08:002014-03-10T10:30:16.195+08:00Hidup<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg17pjomOOKhI__6ngdTdeoab1ULLoPvuRSyGyE5YIt5OG4gCuooWnNX6_NTpSHWQns9lIUeArdjU35WhqQtGGv7etZViENG69XVWKnt0LwzgQDOZzkWhcnZybJ9garH23Tx8p3Fy7GYSsw/s1600/nice+pic.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg17pjomOOKhI__6ngdTdeoab1ULLoPvuRSyGyE5YIt5OG4gCuooWnNX6_NTpSHWQns9lIUeArdjU35WhqQtGGv7etZViENG69XVWKnt0LwzgQDOZzkWhcnZybJ9garH23Tx8p3Fy7GYSsw/s1600/nice+pic.jpg" height="212" width="320" /></a></div>
<h4>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Hidup</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Perlulah berprinsip</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Punyai pedoman</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Haluan dan tujuan</span></div>
</h4>
<h4>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Hidup</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Perlulah berilmu</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Beramal</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Berkhidmat dan</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Berbakti</span></div>
</h4>
<h4>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Hidup</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Perlulah bersabar</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Berusaha</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Berdoa dan</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Bertawakkal</span></div>
</h4>
<h4>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Hidup</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Perlulah beriman dan</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Bertakwa</span></div>
</h4>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-41154915810817269542013-12-26T13:10:00.002+08:002013-12-26T13:14:00.067+08:00Dunia yang sementaraKadang-kadang tersentuh dan disedarkan tentang 'kesementaraan' dunia....<br />
<br />
<br />
Kita makan makanan paling sedap pun ....kesedapannya hilang 'with the last bite of food'<br />
Kita beli barangan (kereta, handphone/handbag/kasut/minyak wangi/ baju dll) berjenama, paling mahal pun...keseronokan, keghairahannya akan pudar apabila timbul pula jenama lain menjadi ganti<br />
Kita pergi holiday di tempat paling mewah pun, apabila kita pulang ke rumah maka hilang juga rasa seronok itu...yang tinggal hanyalah gambar kenangan<br />
Kita bertekun melihat siaran TV, drama ke, bolasepak ke....semua itu menceriakan kita pada waktu itu sahaja...masa yang sudah tergadai itu tidak dapat lagi dikembalikan<br />
Tinggi mana pun pangkat dan darjat kita....semuanya akan luput apabila usia meningkat dan kuasa sudah hilang<br />
<br />
Kita buatlah apa sahaja didunia ini ...semuanya adalah sementara....kecuali apa yang kita lakukan itu ada saham akhiratnya<br />
<br />
So, apa dia?<br />
<br />
Kalau ada duit kita dermakan duit kita kerana Allah untuk mereka yang memerlukan<br />
Kalau ada masa kita gunakan untuk tambahkan amal ibadat kita...yang wajib dan yang sunat<br />
Kalau berkelana mengembara biarlah untuk mengeratkan silaturrahim...yang jauh atau dekat sama ada dengan keluarga atau rakan taulan<br />
Kalau berholiday gunalah kesempatan untuk mentadabbur ayat2 Allah menikmati alam ciptaan Ilahi supaya menjadikan kita bersyukur dan mengkagumi kuasa Allah agar menimbulkan dan meneguhkan iman di dada<br />
Kalau ada umur buatlah perkara yang makruf....jauhilah yang mungkar...agar menjadi peneman dan penolong di akhirat nanti, insyaAllah<br />
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6g1UItwglboFJOLv3SnI1ubEQWDUthd_LIAKQSyFpgIOTGMY1RH_2TkgCaSqKa_2wYo6-SGm8Y-RKdWJqN6g_7TqeyGrtx5gYpPcjWHG5TjECXmx1ZxD3ktalj9NHobUwokE5MJwZL3gx/s1600/rumah+che+cik.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6g1UItwglboFJOLv3SnI1ubEQWDUthd_LIAKQSyFpgIOTGMY1RH_2TkgCaSqKa_2wYo6-SGm8Y-RKdWJqN6g_7TqeyGrtx5gYpPcjWHG5TjECXmx1ZxD3ktalj9NHobUwokE5MJwZL3gx/s1600/rumah+che+cik.jpg" height="228" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Rumah yg suatu ketika dulu megah dan meriah...kini usang tidak berpenghuni</td></tr>
</tbody></table>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-70274287212427336672013-12-26T12:38:00.001+08:002013-12-26T12:40:16.322+08:00Conversations with a friendThe age old adage says that if we cannot do the things that we love than we should love what we do. I just had a conversation with a friend who had tried the latter all his working life. He has finally decided to give up. He told me that nowadays it is becoming harder and harder for him to love what he does. For him job satisfaction is something that he has not felt in a long time. Every working day is a challenge and a burden to bear and every weekend is something that he wished will never end. I understand him perfectly and fully supported his decision to quit his job (opting for pension) in order to pursue 'his own stuff' as he so aptly mentioned to me. I respect his courage to be true to himself and to not let 'things' dictate him anymore.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
It is enlightening to have such a conversation at this time of the year. It made me realize certain things about my own 'life'. With the new year just around the corner maybe it is time for me to examine how I want to live it ....and not let 'things' dictate me anymore. Only then 2014 will bring more fulfillment and satisfaction...insyaAllah :)<br />
<div>
<br /></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-16655529431591669782013-10-16T13:07:00.001+08:002019-08-01T11:48:57.671+08:00Manusia, Khalifah dan STEM<div style="text-align: justify;">
Pagi tadi 'terserempak' dengan program di Astro Awani...wawancara dengan Prof Dato Dr Mohd Yusof Hj. Othman...isu Sains Teknologi dan Islam. Aku ni memang minat betul dengan Dr Mohd Yusof ni sejak aku mula kerja di UKM. Prof Mohd Yusof is a Physicist by training. Prof Mohd berjaya membangkitkan minat aku yang ingin sangat menghubungkan Islam dengan Sains Teknologi. So, pagi tadi sempat lah juga browse Internet untuk mendapatkan hasil karya/buah fikirannya ...dan terjumpa interview dengan majalah online, majalah sains: http://www.majalahsains.com/2009/08/bangunkan-sains-dalam-acuan-islam-prof-dato-dr-mohd-yusof-hj-othman/</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Antara yang menarik dalam <i>interview online</i> ini adalah kita tidak boleh hanya menekankan ilmu fardhu ain apabila bercakap tentang islam. Ilmu fardhu ain sudah tentu mesti dimiliki (dihayati dan diamali) oleh mereka yang mengaku islam, tetapi ilmu fardhu kifayah seperti sains teknologi juga sama pentingnya.Contohnya ilmu tentang pemprosesan/perawatan/pengurusan air...jika tiada yang belajar selok beloknya, iaitu sains dan teknologinya maka kita nak ambil wudhu macam mana? Nak minum air bersih macam mana? Aku setuju sangat bila dia (prof mohd) kata orang yang mengajar agama dengan hanya menekankan yang 'ain' dan tidak menghubungkan agama dengan kehidupan, mereka ini 'jadi sekular'. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jika dipetik sebahagian lain dari interview tersebut: "..... tujuan manusia diciptakan oleh Allah swt ialah untuk menjadi khalifahnya. Khalifah ini tidak boleh dilaksanakan tanpa ilmu pengetahuan iaitu sains itu. Bagaimana saya nak bela kambing, bagaimana saya nak bercucuk tanam dan segala-galanya, kalau tanpa sains? ..... Jadi, kita kena sedar, dalam konteks Islam, tujuan agama itu bukannya amalan-amalan ritual semata-mata. Dan, sebab itu, Islam tidak memisahkan amalan ritual dengan bentuk yang lain-lainnya. - See more at: http://www.majalahsains.com/2009/08/bangunkan-sains-dalam-acuan-islam-prof-dato-dr-mohd-yusof-hj-othman/#sthash.oDfUIfck.dpuf</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Sikit sebanyak membaca tulisannya serta mendengar wawancara di Awani tadi berjaya merungkai beberapa kekusutan minda yang aku alami sejak akhir-akhir ini. Antara yang menjadi kerisauan di hati adalah apakah peranan aku sebagai 'pengajar ilmu bukan agama' ini 'dikira' sebagai satu ibadah? Apakah kebaikannya mengajar/menyelidik benda2 seperti itu? Apakah semua yang aku buat ini sia2 di sisiNya? Setelah dibaca baru aku faham sikit....ilmu yang cuba aku cari, fahami dan kemudian diajar memang bukannya fardhu ain, tetapi ia sama pentingnya kerana ia adalah untuk membantu manusia mengurus manusia lain; ia adalah untuk membantu manusia mengurus persekitarannnya, malah ia juga boleh membantu manusia untuk menjadi hamba Allah yang lebih baik...dengan ertikata lainnya, ia adalah untuk membantu manusia menjadi khalifah Allah di bumi ini.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Rasanya kalau kesedaran ini boleh diberikan kepada setiap murid sekolah...mungkin mereka boleh memahami mengapa mereka perlu bersusah payah memahami sains dan matematik umpamanya. Kalau orang islam tidak melengkapkan diri dengan ilmu geografi dan sains komputer (misalnya)...apa mungkin kita boleh memahami/ mencipta alatan yang membolehkan kita, dengan mudah, mencari surau untuk kita bersolat? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div>
Justeru, cabaran kepada pendidik dan juga penyelidik adalah bagaimana untuk mengaitkan bidang STEM yang diajar atau diselidiki, menerusi lensa Islam?</div>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-16437737227400029882013-03-22T14:38:00.001+08:002013-03-22T14:38:04.506+08:00Pilihanraya<div style="text-align: justify;">
Biasalah...dah dekat nak pilihanraya ni ramai pula yang berminat dengan politik. Ok...kalau kita nak mengundi apakah yang menjadi pertimbangan kita? Pemilihan kita berdasarkan calon atau parti yang diwakili calon atau mungkin calon bebas? Amalan aku over the years adalah: </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
First consideration adalah parti yang didokong oleh calon. Kenapa? </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Kerana.....Parti adalah sebuah entiti yang mewakili prinsip yang hendak diperjuangkan dan ditegakkan apabila ia menang nanti. Dalam sistem di Malaysia sekarang kalau kita tidak mewakili mana-mana parti (calon bebas) mana mungkin kita membentuk kerajaan dan memerintah (kecuali lepas dah menang kita 'lompat' ke mana-mana pihak yg boleh membentuk kerajaan----orang macam ini tiada prinsip---cuma menangguk di air keruh). Oleh kerana sistem ini maka kita perlulah memilih atas dasar parti manakah yang kita ingin melihat memerintah serta melaksanakan prinsip yang diperjuangkan di Malaysia. Kalau pegangan hidup adalah Islam, sudah tentu parti yang mendokong perjuangan Islam akan menjadi sandaran. Secara peribadi, atas asuhan dan didikan arwah Bak, aku amat alergik dengan perjuangan (serta orang-orang yang berjuang) berasaskan atau berselindung disebalik slogan "melayu, agama dan 'raja'". Mereka yang bergerak dengan slogan ini mempelopori fahaman 'Melayu => Islam'. Aku rasa ramai yang cetek 'politik Malaysia' yang telah pun terpedaya dengan isu ini. Mereka yang menjaja perkara ini cuba menakut-nakutkan orang Melayu dengan menyatakan kalau orang Melayu 'hilang kuasa' maka Islam akan hapus di bumi Malaysia. Akan ramailah orang yang akan masuk Kristian dll. Kepada mereka ini aku cuma ingin bertanya. Sekarang ini siapa yang 'berkuasa' di Malaysia? Parti yang diwakili PM kita tu bukan ke parti Melayu? Lepas tu fikir pulak di mana letaknya penghayatan Islam di Malaysia? Berapa ramai bayi yang dibuang? Maksiat berleluasa....budaya hedonistik bermaharaja lela. Dan berapa ramaikah yang telah murtad? So, apa yang telah dibuat oleh pemimpin melayu itu? So...apakah benar kuasa Melayu => Islam?</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Justeru perlulah balik kepada prinsip perjuangan parti. Pilihlah parti yang betul prinsipnya, yang telah lama berjuang untuk menegakkan hukum Allah dan yang akan membawa kita selamat di dunia dan di akhirat... insyaAllah.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Pertimbangan kedua yang sama pentingnya adalah calon. Ini penting kerana, mereka ini akan menjadi pelaksana prinsip. Kalau calon nampak macam ala kadar je maka kita pun mari berfikir juga...eh, boleh ke dia ni buat kerja nanti? Nantikan lompat apabila menang...satu hal lah pulak? Semua itu menjadi pertimbangan semasa memilih calon. Perlu diingat dugaan jadi calon ini bermula selepas hari penamaan calon. Akan adalah agen-agen pihak tertentu yang akan cuba membeli calon dengan pelbagai cara. Ada calon yang kena kidnap...malah ada calon yang disogokkan dengan wang tunai (satu briefcase...hi,hi,hi..) supaya berpaling tadah. Ini semua kisah benar dari arwah Bak. Pemilihan calon ini penting kerana apabila dia lompat dia akan bawa dengannya kerusi yang dimenangi dalam pilihanraya (dalam sistem demokrasi di Malaysia). Justeru lepas diuji barulah boleh kata calon berwibawa atau tidak....tidak perlu mendabik dada dan claim Undilah "calon muslim berwibawa" seperti yang sedang dijaja ISMA melalui 'tagline' arus baru dan parti Berjasa yang 'dipinjam' untuk masuk pilihanraya. Semua ini..makes me wonder...apakah ini tindakan yang mencerminkan 'kewibawaan'? Selagi calon tersebut belum diduga atau diuji, siapalah kita untuk claim diri kita ini berwibawa? </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Justeru, calon yang ingin diundi mesti dilihat sekali gus dgn track recordnya dan track record parti yang diwakilinya. Bak kata orang puteh....'calon comes and goes but the party is the one that stays'. </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Pandangan di atas adalah berdasarkan senario politik semasa di Malaysia. Pada masa akan datang, apabila rakyat sudah semakin matang aku yakin 'political dynamics' akan berubah dan hujah di atas juga mungkin sudah tidak sesuai. Mungkin.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<strong>Harapan</strong>: Tidak lama lagi kita akan berpilihanraya....Rasa teringin sangat nak menikmati perubahan (atas pelbagai sebab ...'to experience a new and better world...sort of'). Kerajaan baru ini pula, kalau tidak perform akan diturunkan pula pada pilihanraya seterusnya....begitulah tindakan rakyat yang cerdik akal dan celik politik dalam sebuah negara maju.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Aku amat berharap pilihanraya kali ini adalah dalam bentuk 'satu lawan satu'....supaya kita ada real chance to see a different government in Malaysia. This is the strategy that was crafted over a few elections ago. It is a political strategy and I think it can work. Justeru apabila ada yang tiba-tiba nak kacau daun dan menghuruharakan strategi yang telah sekian lama dibina oleh pakatan pembangkang, maka aku menjadi amat kecewa. Aku berfikir sendirian..."masa ini lah kau nak kacau daun.....kalau dah sibuk sangat nak berpolitik...sokong ajelah salah satu group yang sedia ada....tak perlu kacau strategi yang ada.....KECUALI memang itulah sebenarnya tujuan mereka". Wallahulam. </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-24117182817260397262013-01-22T10:34:00.000+08:002015-10-31T09:19:05.656+08:00Pilihan....tepat atau tidak?<br>
<div style="text-align: justify;">
Hidup manusia pada setiap saat mesti membuat pilihan. Kiri ke kanan? Betul atau salah? Nak pergi ke tak nak pergi? Nak makan ke tak nak makan? Kalau nak makan apa yg nak di makan? Di mana? Pukul berapa? Semuanya perlu kepada satu keputusan. Lemahnya manusia terserlah pada waktu ingin membuat keputusan dan setelah keputusan diambil. Sebab itu ada lirik lagu...'walau kita dihadapkan dengan pelbagai pilihan...mengapa sering terjadi pilihan tidak menepati...'</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Kenapa pilihan atau keputusan sering tidak tepat? Pada hemat aku kerana adalah mustahil bagi manusia untuk mengetahui segala-galanya sebelum membuat keputusan...Allah sahaja yang maha mengetahui...kita manusia ini tahu sikit-sikit saja...Oleh sebab itu, satu petua yang diamalkan sejak dulu adalah untuk bertanya...ada pepatah mengatakan 'malu bertanya sesat jalan'...Ok...kalau nak bertanya pula sudah pasti ada kaedahnya dan hirarkinya. Untuk keputusan nak makan minum tu...orang kata 'tepuk dada tanya selera'...untuk keputusan nak pakai baju apa tu...orang kata 'tepuk dada tanya iman'...tetapi kadang kala dalam hidup ada keputusan besar yang perlu dibuat yang tidak mungkin dibuat secara individu. Contohnya keputusan nak beli kereta, rumah, nak pergi melancong, memilih kerja dll. Untuk keputusan jenis ini perlulah kita bawa berbincang dengan 'stakeholders'. Siapa 'stakeholders' kita? Kalau bab stakeholders ini...aku rasa stakeholders utama yang tidak boleh diabaikan langsung adalah keluarga. Ibubapa sebagai yang utama, suami/isteri untuk yang sudah berkahwin, diikuti adik beradik, mak sedara, bapa sedara dll. Orang kata 'more heads are better than one'. Lagi kompleks dan pentingnya sesuatu keputusan...maka lagi rumit dan komplekslah pertimbangan yang perlu dibuat. Lebih-lebih lagi keputusan yang melibatkan masa depan. </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Terkini aku banyak dengar (almaklum kerjaya aku yang bergelumang dengan pelajar di menara gading) dan baca berita tentang kaedah mencari jodoh dalam talian (kalau google "cari jodoh online" aku boleh dapat lebih 8 juta hits). Caranya mudah saja, mereka yang ingin mencari jodoh isi borang dan submit. I suppose adalah 'matchmaker' yang akan menentukan atau menyenarai pendekkan mereka yang sesuai with each other. Kaedah sebegini tentulah banyak risikonya. Untung-untung dapat yang elok...kalau tak untung macam mana? Orang ni ada macam-macam...mustahil untuk kita kenal betul-betul (lihat</div>
<div style="text-align: justify;">
<a href="http://aalwi.blogspot.com/2011/07/betulkah-anda-mengenali-si-dia.html">http://aalwi.blogspot.com/2011/07/betulkah-anda-mengenali-si-dia.html</a>)</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Agaknya zaman serba canggih ini mungkin that is one way to find a future husband/wife. Tetapi aku terfikir pulak...mana dia peranan ibubapa dalam hal ini? Kalau ikutkan, seorang anak perempuan yang masih dalam tanggungjawab ibubapa (malah bapa adalah walinya) tidak boleh tidak perlulah memohon keizinan ibubapa terlebih dahulu sebelum mengisi sebarang borang mencari jodoh. Apakah dalam soal yang begitu penting kita ketepikan ibubapa? Hatta kita nak pergi ke kedai pun ibubapa yang temankan, ini kan pula bab mencari jodoh. Sebagai ibubapa pula, kalau dah anak terasa ingin sangat untuk kahwin dan tiada calon (sekarang ini banyak juga kes macam ini), perlulah pula bawa berbincang dengan sanak saudara, untuk memilih calon yang sesuai. Masa ini lah gunanya sanak saudara dan sahabat taulan yang terdekat. </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Fenomena (memang fenomena...kalau dah lebih 8 juta hits!!) ini membuat aku terfikir....apa yang mendesak mereka untuk mengisi borang dalam talian dalam usaha mencari jodoh? Lebih-lebih lagi kalau empunya batang tubuh itu masih muda; kalau dah 'tua' sikit tu aku fahamlah...biological clock dah nak 'mati'. Perbualan ku dengan anak-anak didik ku memberikan sedikit pencerahan. Yang pertama adalah 'pressure'; sama ada 'peer pressure' atau 'pressure dari keluarga' . Kita biasa dengar ungkapan di kalangan siswi (terutamanya) "eh, kita kalau tak dapat calon suami semasa di Uni, ni...nanti takut tak laku bila dah grad..'. For you people out there, listen, listen, listen (he,he,he...) 'please do not get married because of peer pressure'. Peer pressure ini menjadi semakin menekan apabila ramai pula di kalangan rakan sekuliah, serumah, se asrama dll yang dah berkahwin atau akan berkahwin. Ini membuatkan mereka yang masih tiada calon rasa ketinggalan dan ala-ala 'tak laku'...that is a big stigma to have on your shoulders!!Kalau calon dah 'tua' sikit...tekanan utama datangnya dari keluarga. Setiap hari membebel bila nak kahwin...umur dah lanjut etc.etc.etc. Bingit punya pasal, anak-anak mungkin terdesak untuk cari calon. Kadang-kadang fikir, ibubapa pun satu hal, kalau anak belum lagi ada jodoh...apasal nak pressure anak suruh/paksa kahwin...mungkinkah ibubapa pula rasa malu kerana stigma 'anak tak laku?' Hmmm....parents pun kena lebih matang dalam menangani isu ini. Mentang-mentang anak si polan dah kahwin/tunang kita pun sama nak pressure anak kita untuk lakukan yang serupa...apa tu? </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Yang kedua adalah sebab untuk mendapat/mengejar 'pahala'. Ini rumit sikit untuk dihuraikan. Aku bab-bab seperti ini tak berani...nantikan ada pula yang dakwa aku beri amanat (he,he,he...). Hujah dosa/pahala ini aku dah dengar sejak tahun 70an lagi, masa aku di UK. Masa itu ramai yang kahwin muda untuk hindar dari buat dosa atau untuk raih more pahala. Ramai (perempuan mostly) yang tercicir dari pelajaran. Pada waktu itu aku fikir, mereka ini (yang tercicir) telah gagal melakukan tanggungjawab terhadap rakyat kerana mereka dibiaya oleh titik peluh rakyat...dosa ke pahala tu? Itu bukan hak aku untuk menjawab. Pahala hak mutlak Allah untuk berikan kepada hambanya yang beriman dan bertakwa dan berkahwin is NOT the ONLY WAY untuk dapatkan pahala atau redha Allah. Silap haribulan niat nak dapat pahala, tetapi apabila dah kahwin baru tahu berat tanggungjawab isteri/suami ...nanti tak larat nak bawa...nanti jadi suami dayus dan isteri nusyuz pula :(</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
Walau apa pun sebab...perlu diingat bahawa...there is a time and place for everything...tidak perlu rasa terkejar-kejar atau tertekan untuk kahwin (<a href="http://webblog.myjodoh.net/2007/11/29/bawa-bersabar-memilih-jodoh-dan-jangan-tergesa-gesa/">http://webblog.myjodoh.net/2007/11/29/bawa-bersabar-memilih-jodoh-dan-jangan-tergesa-gesa/</a>). Apabila tiba masanya....dah 'kuch, kuch hota hai' bawalah berbincang dengan ibubapa...dengar pendapat 'stakeholders' and make an informed and concious decision. </div>
<div style="text-align: justify;"> Wallahualam.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<br>
<br>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-53299875723970438262012-12-28T11:07:00.004+08:002012-12-28T11:10:11.318+08:006 Wonderful Lessons from 2012Now that the year is closing down, I cannot help but reflect on the things that happened to me and around me. So, what lessons do I learn from 2012? Here goes:<br />
<br />
1. The power of "doa". I always knew that doa is the muslims' all powerful weapon and the events of 2012 really made me realise its power and I am forever humbled and grateful for it.<br />
<br />
2. Life is short. We all know this but always got carried away with worldy trivial issues. Since life is shorter than we know, we have to understand our role as "khalifah" and "hamba" Allah and carry out those roles to the best that we can whilst always asking Allah for guidance.<br />
<br />
3. We must find our meaningful life. Worldly issues can make our lives very busy but quite meaningless. I have spent my share of nights wondering what on earth did I do with my time? I struggled to find and create meaning in my life. It is a continuous process but I am slowly realising that meaning in life comes from doing service to people---- 'hidup untuk buat kebajikan'.<br />
<br />
4. Never take things for granted. Too many failed marriages and unhappy relationships were around in 2012. It made me realised that love has to be nurtured, everyday, every minute, every second. We must equip ourselves with knowledge about communication, family issues and responsibilities. We must be patient, tolerant and understanding. <br />
<br />
5. Healthy eating and the power of exercise. Weight has always been an issue for me. This year I discovered that it is not about the weight but it is about a lifestyle choice. So, I decided to change my eating habits and become more active. Thanks to my daughter, we are now more aware about healthy foods, calories and exercise :-)<br />
<br />
6. Life is full with 'small stuff'. I always get uptight over certain issues encountered in the office or elsewhere. Looking back I realize that they seemed overwhelming at the time, but not anymore. It made me realize that all my worries and anger were unnecessary. It was all 'small stuff' (for more of 'small stuff' visit one of my favourite authors at <a href="http://www.dontsweat.com/writings-from-richard-carlson">http://www.dontsweat.com/writings-from-richard-carlson</a>).<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-36547422915201222792012-12-18T13:58:00.002+08:002012-12-18T14:02:21.144+08:00Diet?Nak jaga diet ni bukan satu kerja mudah. Kadang-kadang kita tergoda juga dengan juadah yang kita gemari. Silap haribulan niat nak makan sedikit.... sedar-sedar dah habis satu pinggan !! <br />
<br />
Untuk mengelak dari 'terjerumus' dalam keadaan seperti itu, di antara petua atau 'tricks' yang boleh dilakukan adalah:<br />
<br />
1. Jangan letakkan snacks dekat dengan televisyen...ini untuk mengelakkan kita mengunyah makanan ringan semasa menonton TV....INGAT snacks ada banyak kalori dan tidak mengenyangkan!!<br />
<br />
2. Kalau nak snack juga...makan buah-buahan.<br />
<br />
3. Untuk mereka yang jenis 'social eaters', elakkan duduk berbual di meja makan apabila sudah selesai makan. Ini akan menghalang kita daripada makan 'secara tidak sengaja'.<br />
<br />
4. Sekarang ini zaman IT...kalau rasa macam nak makan tetapi sebenarnya tidak lapar atau baru saja lepas makan...apa kata kita masuk Internet sehingga 'gian nak makan' tu hilang.<br />
<br />
5. Pastikan diri sentiasa aktif (kita kan kena jalan 10,000 steps sehari). Rajinkan diri buat kerja rumah instead of lepak tengok program TV dari pagi sampai malam. <br />
<br />
6. Ada terbaca somewhere (dah lupa kat mana) yang otak kita mengambil masa 30 minit untuk memberi signal 'kenyang'...jadi, makan lambat2...jangan gelojoh...ikut sunnah Nabi (s.a.w), kunyah slow2 hingga 'lumat' makanan tu. <br />
<br />
7. Kalau makan di luar, pesan separuh saja apa2 juadah yang hendak dimakan, atau share dengan anak yang sedang membesar yang memerlukan lebih kalori.<br />
<br />
8. Elakkan memakan 'benda manis' selepas main meal...kerana 'benda manis' akan membuat kita rasa lapar semula.<br />
<br />
9. Amalkan portion, 1/4 plate nasi (atau karbo lain), 1/4 plate protein dan 1/2 plate sayur-sayuran<br />
<br />
10. Untuk penggemar roti, amalkan makan roti 'sihat'...seperti roti wholemeal, multigrain dsbnya. Selain mengandungi serat yang tinggi, roti ini juga membuat kita kenyang lebih lama (my experience lah).<br />
<br />
11. Untuk mereka yang sering bermesyuarat, elakkan makan kuih semasa mesyuarat. Karipap atau kuih seri muka atau kuih kasturi tu banyak sangat kalorinya....kalau 2 biji boleh sama dengan sepinggan nasi atau lebih. <br />
<br />
12. Dapatkan rutin atau formula anda sendiri...find out what works for you and not what people say will work for you. For example for me I have to eat a high protein breakfast so kalori breakfast tinggi sedikit jika dibandingkan dengan lunch and dinner.<br />
<br />
Itulah dia sebahagian dari perkara yang boleh dijadikan panduan. <br />
<br />
Yang penting adalah istiqamah. It is not how much weight you lose it is whether you can sustain a healthy lifestyle.<br />
<br />
Niat kita dalam mengawal berat badan pun mesti betul. Janganlah untuk menunjuk-nunjuk susuk tubuh yang lebih menawan kepada orang ramai. <br />
<br />
Kita berdoalah supaya dengan gaya hidup yang lebih sihat maka insya Allah kita lebih sihat dan boleh terus beribadat kepada Allah dengan sempurna. Amin.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-54596860223365946262012-11-19T11:04:00.000+08:002012-11-19T11:04:12.532+08:00Ibu dan anak Di sudut itu<br />
Ibu tua termenung<br />
Menunggu berita <br />
Menanti khabar<br />
<br />
Persoalan demi persoalan<br />
Menerpa minda<br />
Bagaimanakah dia?<br />
Selamatkah dia?<br />
Sihat atau sebaliknya?<br />
<br />
Nun di sana <br />
Si anak semakin galak<br />
Bersuka ria<br />
Bergembira<br />
<br />
Menjamu selera<br />
Menikmati juadah<br />
Bersama rakan<br />
Kekasih dan taulan<br />
<br />
Tiada terlintas<br />
Di benak si anak<br />
Akan kerisauan si ibu<br />
Tiada terasa<br />
Di hati sanubarinya<br />
Akan kerinduan si ibu<br />
<br />
Begitulah hakikatnya si ibu dan anak<br />
<br />
<br />
Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-54054182413233755972012-11-05T11:27:00.000+08:002012-11-05T11:27:46.653+08:00Berkorbankah kita?Mungkin tajuk posting ini agak terlewat dari waktunya. Tetapi sejak "dua menjak" ini aku terpanggil pulak untuk membuat posting tentang perkara berkorban ini.<br />
<br />
Berkorban .... satu perkataan senang diungkap tapi hakikatnya terlalu sukar untuk dibuat. Mungkin kita dah rasa yang kita ni dah berkorban macam-macam untuk ibu,ayah, suami, isteri, anak, rakan dan saudara mara dan mungkin juga organisasi tempat kerja. Tetapi..cuba fikir balik? Berkorbankah kita dalam erti kata sebenarnya berkorban tersebut? Iaitu berkorban demi Allah s.w.t.<br />
<br />
Kadang-kadang kita berkorban wang ringgit dan masa untuk anak2....mungkin ada agenda...yalah...esok2 mungkin anak2 akan balas budi baik kita (kita berharap)<br />
<br />
Kadang-kadang kita berkorban masa untuk menyiapkan tugas di pejabat....ya lah...nanti bos tengok ada peluang cepat naik pangkat <br />
<br />
Kadang-kadang kita berkorban duit ringgit untuk sanak saudara...hai...untung-untung nanti mereka balas dengan hadiah yang bagus-bagus<br />
<br />
Hmmm...cuba kita fikir ....berkorban ke tu?<br />
<br />
Apakah itu dalam fikiran Nabi Ibrahim (a.s) dan Nabi Ismail (a.s) sewaktu merelakan diri mereka untuk melaksanakan apa yang Allah perintah? Berat sungguh dugaannya. Kuat sungguh iman mereka. Apa pengajarannya dari episod korban tersebut? Pada aku:<br />
<br />
1. Berkorban ini adalah satu perkara yang SUKAR. Kalau senang, itu tidaklah dinamakan berkorban.<br />
<br />
2. Berkorban (untuk aku) maksudnya melakukan sesuatu yang kita memang tidak akan atau tidak mahu buat (atas godaan nafsu atau kerana bisikan syaitan) tetapi kita paksa (atau pujuk) diri kita untuk buat kerana itu adalah perintah Allah bukan untuk ganjaran apa-apa kecuali untuk memperoleh keredhaanNya.<br />
<br />
Oleh itu, pada aku, apabila kita berdepan dengan dilema tentang apa yang perlu dilakukan maka...tanyalah diri sendiri, "Apakah perkara tersebut disuruh oleh Allah?" Kalau memang itu yang dituntut oleh agama maka kita perlulah BERKORBAN masa, wang ringgit dan mungkin juga berkorban perasaan. Kita carilah jalan untuk melaksanakannya, kita ikhlaskan hati kerana Allah. Kalau rasa masalah itu sukar untuk diselesaikan sendirian maka bincanglah secara elok dengan ahli keluarga dan sahabat handai. Kalau apa yang hendak kita buat itu mendapat tentangan dari pihak tertentu maka nasihatilah mereka dan ......aku percaya jika perkara itu adalah apa yang Allah suka maka sudah tentu akan ada jalannya....berikhtiarlah, berdoalah dan berkorbanlah.<br />
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-74843183748258781992012-11-01T10:57:00.001+08:002012-11-01T10:57:42.918+08:00Kalori oh kaloriPada suatu hari lebih kurang dua minggu yang lepas...semasa sedang 'keboringan' aku berdialog dengan Sakinah.<br />
"Kinah...masa rasa mama nak dietlah"<br />
Suamiku yang ketika itu sedang menonton TV pula menyampuk..." Tak payah...nanti susah pulak kena beli baju baru sebab dah kurus".<br />
" Ish dia ni...tak beri motivasi langsung!", aku berkata dalam hati.<br />
Sakinah pula menjawab ( sambil bermain dengan tablet Samsungku): "Hmmmm....". Sebenarnya dia dah boring juga dengar istilah diet yang keluar dari mulut aku tu.<br />
<br />
"Kinah!!...Mama rasa mama nak dietlah", aku berkata lagi...kali ini volume suara 'naik' sikit.<br />
"Agak-agaknya ada ke apps yang boleh kinah download ke tablet tu untuk kira kalori makanan?" aku bertanya.<br />
<br />
" Ha! Mesti ada...nanti Kinah cari", jawab Sakinah.<br />
"Amboi dengar je perkataan download...terus je beri respon", aku berkata dalam hati.<br />
"Ok....carilah", aku berkata dan terus ke dapur.<br />
<br />
Tak lama selepas itu Sakinah berjaya download satu apps yang bernama MyFitnessPal (siapa berminat boleh je layari <em><a href="http://www.myfitnesspal.com/">www.<b>myfitnesspal</b>.com</a>)</em> terus ke tablet Samsungku. Apps ini sangat berfaedah. Database makanannya cukup besar dan ia juga ada maklumat seperti berapa banyak kalori yang dibakar jika kita berjalan/duduk/berdiri/buat kerja rumah/memasak/ dll. Selain itu paparan penggunaan kalori harian dalam bentuk graf juga diberikan. Setelah kita mengisi data harian kita dan jika kita berjaya mematuhi kalori yang ditetapkan maka kata-kata semangat juga dipaparkan oleh apps tersebut (semua data aku diisi oleh Coach aku..a.k.a Sakinah :) ).<br />
<br />
Maka bermulalah perjalanan diet ku dengan dibantu oleh Coach Sakinah (ala-ala Jillian dalam My biggest loser tu).<br />
<br />
Semasa aku mula perjalanan ini aku sebenarnya agak skeptikal tentang keberkesanannya. Tetapi setelah 2 minggu, aku rasa ada manfaatnya. Manfaat utama bukanlah dari segi penurunan berat badan (sebab aku belum timbang dan aku rasa tak berapa turun pun...tapi at least tak naik!) tetapi aku lebih suka akan manfaat yang didapati dari segi 'ilmu kalori'. Maksud aku sekarang aku tahu yang sebiji roti canai tu mempunyai lebih dari 400 kalori!! 400 kalori ni kalau nak burn kena berjalan 5 Km (lebih kurang, kalau slow pace) !!! Apakah??? Nampak muka roti canai tu macam 'baik' je...rupa-rupanya banyak kalori tersembunyi. <br />
Mee Bandung pula (one of my favourite breakfast) 600 kalori satu mangkuk. Nasi Beriani...tak usah cerita lah. Sebenarnya maklumat seperti ini telah ada dalam Internet, tetapi sebelum ini "ada aku kisah?" <br />
Setelah menggunakan apps MyFitnessPal tu, sekarang aku lebih 'sedar' tentang keperluan kalori harian ku (jika ingin kekal sihat dan cergas dan mungkin lebih 'slim' sikit). Aku juga menjadi lebih peka tentang tabiat pemakananku yang ternyata agak 'over' selama ini. Sekarang kalau makan apa2 mesti baca maklumat kalori pada bungkusan makanan. Contohnya, 2 keping Roti gardenia wholewheat tu lebih kurang 144 kalori. Coach Sakinah juga kini menjadi teman setia aku berjalan kaki di hujung minggu. Coach Sakinah agak 'strict'. Kalau tak pergi 'walkabout' pada hujung minggu dia mesti marah-marah. Kalau aku di pejabat dia akan bagi mesej mengingatkan aku supaya menulis semua yang dimakan. Dia juga yang pertama akan memuji ku jika aku berjaya menahan nafsu untuk makan kek atau makan berlebihan.<br />
<br />
So...kepada rakan/saudara mara di luar sana...berhati-hatilah dalam hal makan ini. Kalau nak taram spageti tu ingatlah secawan spageti yang telah dimasak lebih kurang 220 kalori tambah dengan kuah pulak 100 calori (carbobara)...dah 320 kalori. Kalau dua cawan dah 640. Itu baru lunch...kalau tadi dah makan breakfast 2 keping roti canai....dah 800 kalori. Kalau keperluan harian kita hanya 1500 kalori, maka makan malam dan minum petang kita akan menjadi lemak dalam badan. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6_7MmvJXoYT7L9CYeAaUW8wQcsyxOwxz596jO73OFWfOFFPmc_K8tnLB0AsESZctWoAEVdjsyV2x8im7L-Y69YvZUQ3OQhU6Ujql6xaGITA_YyFdcnh9PSD8syN9R92bKdAFkDtCF2zN6/s1600/15102010374.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6_7MmvJXoYT7L9CYeAaUW8wQcsyxOwxz596jO73OFWfOFFPmc_K8tnLB0AsESZctWoAEVdjsyV2x8im7L-Y69YvZUQ3OQhU6Ujql6xaGITA_YyFdcnh9PSD8syN9R92bKdAFkDtCF2zN6/s320/15102010374.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Hmmm...padanlah aku bulat seperti sekarang :(<br />
<br />
Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-77750945062694491932012-09-19T14:09:00.001+08:002012-09-19T14:12:47.629+08:00Hidup untuk matiSejak akhir-akhir ini aku sering dikejutkan dengan berita kematian. Sudah semestinya berita pemergian seseorang yang kita kenali akan menimbulkan rasa kehilangan dan juga kesedihan. Orang kata kita mesti sentiasa ingat akan mati. Sesungguhnya mengingati mati memberikan perspektif yang berbeza kepada kehidupan. Malah ada seorang penulis pernah menulis yang maksudnya lebih kurang begini "jika kita belum mengenali mati maka kita sebenarnya belum mengalami kehidupan". Tapi ada juga orang yang melihat atau menganggap kematian sebagai sesuatu yang 'morbid' atau sesuatu yang 'tidak perlu fikir'. Semoga kita tidak berada dalam golongan tersebut. Islam menyarankan kita supaya selalu ingat akan mati. Malah kalau berita kematian yang kita terima sedikit pun tidak berbekas di hati kita...maka dibimbangi hati kita telah menjadi keras dan mungkin tidak lagi boleh menerima hidayah. Na'uzubillah. <br />
<br />
Apabila kita mati memang tiada gunanya rumah mewah tersegam indah...kecuali ianya telah digunakan untuk memberi perlindungan kepada rakan taulan semasa musafir dan dimakmurkan dengan majlis-majlis ilmu dan agama <br />
<br />
Apabila kita mati tiada gunanya set Noritake yang tersusun rapi dalam almari antik....kecuali ia digunakan untuk menjamu kaum kerabat serta sahabat handai bagi mengeratkan silaturrahim.<br />
<br />
<br />
Apabila kita mati tiada gunanya kereta mewah menjalar....kecuali dengan kereta itulah kita telah pergi ke masjid, menghadiri perjumpaan ilmu, mencari rezeki yang halal serta kebaikan lain.<br />
<br />
Apabila kita mati tiada gunanya pangkat dan darjat....kecuali ia telah digunakan ke arah kebaikan umat manusia dan tidak digunakan untuk menghalalkan kemungkaran.<br />
<br />
Apabila kita mati tiada gunanya anak yang segak bergaya serta cantik, berpelajaran tinggi atau pun kaya...kecuali mereka adalah anak-anak yang soleh yang sering berdoa untuk kedua ibubapa yang telah pergi. <br />
<br />
Apabila kita mati moga-moga apa yang kita kerjakan di dunia ini diterima sebagai amal soleh di sisi Allah s.w.t.Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-54642920946840553722012-09-12T12:20:00.001+08:002012-09-12T12:20:28.084+08:00Nafsu<u>Dua hari lepas:</u><br />
Terdengar satu ceramah menarik dalam Radio Ikim....tajuknya "Mengurus Nafsu". Kalau diikutkan biasanya kita hanya pernah dengar tajuk seperti mengurus masa, diri, harta dsbnya. Mengurus nafsu bunyinya lebih menarik dan bermakna. Penceramah membicarakan bahawa boleh dikatakan semua masalah yang berlaku hari ini seperti rasuah, jenayah, gejala sosial, isu muflis di kalangan orang muda, malah kemalangan jalan raya pun adalah berpunca daripada kegagalan manusia dalam mengurus nafsu. Justeru itu mengenali dan mengurus nafsu adalah amat penting untuk menjamin kesejahteraan kita di dunia dan di akhirat.<br />
<br />
Sehari-hari kita sentiasa berdepan dengan pilihan. Apakah pilihan yang dibuat merupakan pilihan yang 'betul'? Betul atau tidak pilihan kita itu bergantung kepada nafsu. Umpamanya dalam memilih apa yang hendak kita makan semasa sarapan. Nafsu makan kita berbisik ''...hmmm sedap nampak ayam goreng tu...kalau makan 2 ketul lagi best...". Tapi kalau kita boleh mengurus nafsu dengan baik, akal akan berkata "...isy...pagi-pagi hari lagi dah nak masukkan kolesterol dalam badan.....". Maka kita akan membuat pilihan yang wajar dan berjaya menundukkan nafsu makan tersebut. Begitu juga dalam memilih pakaian, membeli perabot, menghias rumah dan perkara-perkara lain yang kita biasa lakukan tanpa berfikir. Nafsu yang baik sepatunya boleh memandu kita untuk membuat pilihan yang baik. <br />
<br />
<u>Pagi tadi:</u><br />
Kebetulan ibuku ada di rumah. Setiap pagi dia menonton Tanyalah Ustaz. Tajuk pagi tadi pun tentang nafsu. Kebetulan masa aku menonton Ustaz Hasan Din sedang meperihalkan tentang Rasulullah (s.a.w) yang hanya mempunyai seekor unta, tiga helai jubah dan tidak meninggalkan sebarang harta semasa baginda wafat. Jelas kehidupannnya tidak didorong oleh nafsu. Lantas Ustaz bertanya...bagaimana kita? Bolehkah kita mempunyai sifat zuhud dan qanaah seperti baginda?<br />
<br />
Lantas aku berfikir, "....hmmm....kita tak cukup dengan sebuah tas tangan...mesti tiga....kasut mesti 5-6 pasang supaya matching dengan warna baju...baju dan tudung pulak kalau tidak satu almari tiga pintu tidak sah!....". Itu belum lagi dikira rantai dan gelang emas. Astaghfirullah!!<br />
<br />
Tidak hairanlah manusia kini tidak berhenti-henti mencari duit untuk menyokong 'lifestyle' yang didokong oleh nafsu mereka. <br />
<br />
Maka aku teringat tentang kata-kata Ustaz dari Ikim...dia berkata... kejatuhan empayar Islam berlaku apabila masyarkat Islam waktu itu gagal dalam mengurus nafsu mereka.<br />
<br />
Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-22916057944627120192012-06-01T15:38:00.003+08:002012-06-01T15:38:59.223+08:00Lessons learnt<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">She was a brilliant student. She graduated top of her class.
As fate would have it, she met and married her seemingly perfect (this is the
term she used to describe him) husband. She told me that she has met her match.
They were married after a short engagement and children followed soon after.
Her husband was indeed perfect. He secured a job with a good pay and successfully climbed
up the corporate ladder with ease. She was perfect too. She landed a nice job
as a lecturer and finished her masters in record time. Together they blossomed.
They had three perfect children and lived in a perfect bungalow in the outskirts.
To me it was a marriage made in heaven. That is until one day she called me
sobbing and asked me to go to her house. To make a long story short, she told
me that they are now on the verge of a divorce. It seemed that she had been
suffering from depression for over 15 years and is still on medication. Life
for her had been one daily struggle after another. “Why had it turned out like
this?” I asked. In her words “...he cannot see me past my face...he does not
appreciate my ideas, he does not value my thoughts and the worst part is he
does not seem to realize that those things matter to me....”. " Hmmmm....sounds like he is a male chauvinist p** to me"I said to myself. The irony of it is
that while the husband is just inches away of fulfilling his lifelong ambition
to head a multinational company....here they are inches away from a failed
marriage.</span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Needless to say I left her house that day with a very heavy
heart....and I told myself:</span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">1.</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Money is not everything...it definitely cannot
buy love</span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">2.</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Communication and tolerance <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>is everything in a marriage</span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">3.</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Self esteem is very important...without it we
will always be looking outwards for validation...and will end up disappointed just like my friend in the story who
is always looking for her husband’s approval and validation which never came</span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">4.</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Depression can hit even the most stable of
people (believe me, my friend is a rock....and yet she succumbed)</span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">5.</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">It is important to view and treat people with mental
health problems (like depression) just like we do people with other physical (visible)
illnesses....they need our understanding and support</span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">6.</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Men can be so beastly at times </span><span style="font-family: Wingdings; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-symbol-font-family: Wingdings;"><span style="mso-char-type: symbol; mso-symbol-font-family: Wingdings;">L</span></span></div>Unknownnoreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5236252925507842283.post-33280765049617484152012-05-29T15:29:00.001+08:002012-05-29T15:29:15.807+08:00Cuti sekolahPerbualan telefon menjelang cuti sekolah.<br />
<br />
Mama: Cuti sekolah ni tak balik kampung ke?<br />
Anak: Tak bolehlah Ma, budak-budak ni ada kelas tambahan sehingga hari Khamis, lepas tu saya pulak ada banyak meeting minggu berikutnya .<br />
Mama: Kalau macam tu tak apalah...nak buat macam mana...<br />
Anak: Ma datang sini je lah, boleh bawak jalan-jalan hujung minggu<br />
Mama: Malaslah Ma nak pergi rumah kau...kau bukannya ada di rumah, balik pun petang-petang hari. Bosan Ma seharian seorang diri dalam rumah kau tu....macam penjara<br />
Anak (dengan nada yang sedikit marah): Kalau macam tu apa nak buat...bukannya saya tak ajak datang ke rumah...Ma yang tak nak<br />
Mama (dengan nada yang kecewa): Tak apa lah, Ma boleh duduk sorang2...insyaAllah tak apa.<br />
<br />
Mama letak telefon. Hatinya sedih....fikirnya Anak tidak kisahkan dia lagi. Anak tak mengingati dia lagi. Hati Anak pula bercampur baur antara marah, kesian dan rasa bersalah. <br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6VdJzTmyjpdkPh9hpCgJrmJmQ_quKYKy-WLQxHTbcsYx7y4BzhYFpwiTyLS9sT2YN7inNn6gsFbK6SG9SCual-Vw7zJfhk_TSPoo7JiHSOkn95wC6-OQcQY2ZJKA6CReF4p65T97-tHdh/s1600/sakinah+n+shukri.bmp" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6VdJzTmyjpdkPh9hpCgJrmJmQ_quKYKy-WLQxHTbcsYx7y4BzhYFpwiTyLS9sT2YN7inNn6gsFbK6SG9SCual-Vw7zJfhk_TSPoo7JiHSOkn95wC6-OQcQY2ZJKA6CReF4p65T97-tHdh/s200/sakinah+n+shukri.bmp" width="138" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Anak-anak Mama</td></tr>
</tbody></table>
So, macam mana ek? Hmmmm.....setelah difikir-fikir dan setelah aku letakkan diriku di tempatnya, dapat ku rasakan kesunyian yang melanda diri Mama. Aku juga faham yang Anak pula ada tanggungjawab, sama ada di rumah atau pun di tempat kerja yang perlu dibereskan. Itu pun penting juga. Tetapi, setelah dicongak kiri dan kanan dan dikira atas dan bawah, aku fikir hal ehwal Mama lebih utama dan penting. Masa cuti begini perlu dimanfaatkan untuk berada bersama dengannya....haisy....kalau nak ikutkan meeting tidak akan habis, kerja tidak pernahnya sudah....tapi Mama hanyalah satu-satunya...tiada dua, tiada pengganti...justeru pikir-pikirkanlah wahai Anak...carilah peluang dan ruang untuk Mama, kalau tidak di musim cuti sekolah, maka carilah di waktu lain. Berkorbanlah demi Mama sama seperti dia telah berkorban untuk Anak semasa kecil dahulu.<br />
<br /><br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com3